Teckenspråk kan gå längre tillbaka i tiden än man tidigare trott, då många forskare har anslutit sig till hypotesen att det första språket i världen var ett teckenspråk. Att människor sedan övergick till talat språk förklarar man med att teckenspråket var begränsande, eftersom det inte gick att se i mörker eller på avstånd, och man inte kunde arbeta med händerna och kommunicera samtidigt. Men vissa traditionella teckenspråk lever kvar än idag. Aboriginerna i Australien har till exempel ett teckenspråk som de använder vid tillfällen då det är tabu att tala, exempelvis under sorgeperioder.
I Sverige har teckenspråket långsamt fått en förbättrad status. Länge bestod undervisningen i skolorna för dövstumma, som de kallades då, av att lära dem att ”höra” och prata. Teckenspråket var förbjudet att använda i undervisningen. Först 1981 erkändes teckenspråket som de dövas officiella språk, och numera har det samma status som minoritetsspråken i Sverige. Läs mer om teckenspråkets historia här.
För barn som föds döva är teckenspråket deras första språk. Till skillnad från uppfattningen som rådde under större delen av 1900-talet är det också ett fullvärdigt språk. Forskning har visat att hjärnans språkcentrum aktiveras på samma sätt när någon tecknar som när man talar. Teckenspråket har en egen grammatik och uppbyggnad. Inte bara händerna används när man tecknar, utan hela överkroppen. Till exempel kan en fråga och ett påstående ha samma uppbyggnad, och det som avgör om det är det ena eller det andra är tecknarens ansiktsuttryck. Teckenspråket har också ett eget alfabete som bland annat används för att stava namn och ord på andra språk.
En missuppfattning som är ganska utbredd är att teckenspråket är internationellt, vilket det inte är. I Sverige tecknar man det svenska teckenspråket. En annan missuppfattning är att teckenspråken bygger på språket som talas i landet, vilket inte heller stämmer. Ett tydligt exempel på detta är att teckenspråken i USA och Storbritannien inte alls är lika varandra. Teckenspråket i USA har snarare mycket gemensamt med det franska teckenspråket, eftersom mycket av dess pedagogik är hämtad från det senare.
Teckenspråket är inte bara en enorm tillgång för döva, utan också för föräldrar till hörande barn. Barn kommunicerar med kroppen och gester långt innan de börjar prata, och att som förälder teckna med barnet ger det ett verktyg för att göra sig förstådd tidigare. Det kan underlätta för föräldern att förstå vad barnet vill, och därmed minska frustrationen. Dessutom ökar det barnets ordförråd och påskyndar språkutvecklingen.
Oavsett om du är döv själv, har döva i din omgivning, eller är hörande och vill utveckla dig själv, är teckenspråket ett viktigt verktyg och språk.